Korttidsminnet

När man skall ringa ett telefonnummer repeterar man det ofta för sig själv medan man går till telefonen och trycker in det. Som alla vet glömmer man det lätt om man blir distraherad eller tvingas tänka på annat för en liten stund. Det verkar som korttidsminnet begränsas av vad som kan repeteras; prova att läsa och skriva ned följande två rader i tur och ordning:
USA Kina Iran Laos Tchad

Maldiverna Storbritannien Mongoliet Saudiarabien Australien

Vilken var enklast att hålla i minnet? Detta visar att vi tyst repeterar det vi vill hålla i minnet, och blir det för stort material hinner vi inte repetera det snabbt nog. Man talar om att människans arbetsminne bara rymmer 7±2 saker: det går helt enkelt inte att hålla reda på mer fakta på en gång, och vi blir förvirrade eller tvingas strunta i vissa fakta om vi överbelastas. Detta är en allvarlig begränsning för vår intelligens och beslutsförmåga, och om vi kunde utöka vårt arbetsminne kunde vi öka vår effektiva intelligens.

Det går dock att få in mer i arbetsminnet genom att ”chunka” information. Engelskans chunking betyder ungefär att dela upp det i hanterbara block. Att komma ihåg följande bokstavskombination är svårt:

SASABBICAPLO

Medan följande är betydligt enklare:

SAS ABB ICA PLO

Genom att klumpa ihop bokstäver och siffror till meningsfulla delar kan mer stoppas in i arbetsminnet (det är därför man skriver mellanrum i telefonnummer). Genom att organisera information kan man hantera den mycket effektivare.

Långtidsminnet

Efterhand överförs information man använder till långtidsminnet. Det verkar inte finnas någon riktigt skarp gräns mellan korttids- och långtids-minnet, utan information fastnar (konsolideras) efter hand, speciellt om man tänker på den. Repetera gärna det du vill lära dig på udda tider, resor, när du väntar eller vid andra tillfällen så ökar chansen att lära det betydligt. Ju mer bearbetning som sker, ju bättre minns man. Det finns praktiskt taget inga begränsningar för hur mycket man kan lära sig; till skillnad från en dator kan man aldrig drabbas av ”Out of memory error”. Däremot kan man blanda ihop snarlika kunskaper (t.ex. två språk) och minnen som inte används försvagas sakta kort sagt, man bör använda det man lärt sig så mycket man kan, och det är nyttigt att hålla reda på vad man har lärt sig. Man kan dela upp långtidsminnet i olika system beroende på vad som lagras. Rent praktiskt behöver man bara bry sig om procedurellt minne, semantiskt minne och episodiskt minne:

Procedurellt minne är vår förmåga att göra olika saker, t.ex. cykla, simma eller lösa ekvationer; vi vet hur vi ska göra. Dessa är inte medvetetna minnen som man måste erinra sig för att kunna använda, de bara finns där och kan vara svåra att förklara (det är därför experter ofta är sämre på att förklara sina ämnen än amatörer). Nästan alla kan gå eller fånga en kastad boll, men kan du beskriva hur du gör det utan att prova det?
Semantiskt minne är våra faktakunskaper: Paris är Frankrikes huvudstad, fenylalanin är en aminosyra och det är lördag idag. Det är framför allt denna sorts minne som minnes- och studieteknik inriktar sig på. Vår kultur bygger mycket på semantiska fakta, men i praktiken måste man kunna använda dem praktiskt (procedurellt minne).
Episodiskt minne är sjävbiografiskt: vad vi gjorde för tio minuter sedan, när vi senast träffade vår lärare eller vad vi tänker göra imorgon. Oftast ser vi framför oss små scener när vi erinrar oss saker med det episodiska minnet (därav namnet). Viktiga, dramatiska eller oväntade händelser ihågkoms ofta mycket bättre, s.k. blixtljus-minnen. De flesta svenskar kan berätta rätt exakt vad de gjorde då de fick reda på att Olof Palme var mördad.

Saker som påverkar minnet

För att komma ihåg något bra behöver man dels se till att minnet blir väl inkodat, och dels göra det lätt att återerinra sig. Detta kan ske på många olika sätt och påverkas av olika faktorer.

Organisation

Vi kommer ihåg helheter snarare än detaljer; om det finns en struktur i det vi lär oss fungerar den som stöd för ihågkomst. Dels går det lättare att rekonstruera ett minne om det har en viss struktur (t.ex. rimmar: ”Blinka lilla stjärna där, hur jag undrar var du …”), dels blir det lättare att chunka. Genom att organisera material kommer vi ihåg det betydligt bättre än annars. Detta har betydelse för studieteknik: man bör inte läsa första halvan av ett kapitel vid ett tillfälle och spara andra halvan till senare. Läs istället kompletta enheter (hur små de än må vara) vid varje studie-session. I en bok är det en bra idé att läsa igenom innehållsförteckningen för att se hur den hänger ihop.

Sinnen

Olika människor är olika specialicerade på olika sinnen, och detta påverkar vad som kan kommas ihåg lättare: visuelt lagda personer lagrar och erinrar sig bilder bättre än taktilt lagda personer, vilka specialicerar sig på handlingsminnen (t.ex. vad de gör och upplever själva) och verbalt lagda personer inriktar sig på språkliga minnen (tal och text). Vissa specialiserar sig väldigt mycket, andra är mer flexibla. Ofta byter man inriktning beroende på ämnet. Det är nyttigt att veta vilka sinnen man använder mycket, eftersom man då medvetet kan formulera det man lär sig i en form som passar en själv (det är därför många visuellt och taktilt lagda personer vantrivs i skolan, eftersom den är mycket verbal). Ett sätt är att lyssna på hur man talar: om man använder många visuella ord (”Jag insåg att…”, ”Ser man på…”) och talar rätt fort är det troligt att man är i visuell mod (man talar snabbt för att bilderna kommer så fort). Om man använder handlings- och känsel-ord (”Det känns som…”, ”Det här var tungt…”) är det troligt att man är taktil, medan ett mer komplext och exakt språk med hörsel-ord (”Jag hörde att…”) tyder på verbal mod. Ju fler sinnen som inbegrips i minnesprocessen, desto bättre blir minnet. Färg, doft och smak gör minnen mer intressanta och varaktiga. Om man dessutom kan involvera sig och göra något som har med minnet att göra, så får man med handlingsminnet, och inlärning och erinring blir mycket bättre. Ar man observant minns man mer, så titta på detaljerna i bilder och notera hur en föreläsare gestikulerar. Konkreta ting ihågkoms bättre än abstrakta ting vilket är naturligt eftersom det är svårt att skapa interna upplevelser av ”demokrati” eller ”Christoffelsymboler”. Om man kan hitta ett sätt att uppleva abstraktioner (t.ex. genom att tänka på deras användning eller ett konkret exempel) blir det något enklare att minnas. Många minnestekniker är baserade på att man skapar mentala scener där man associerar det man vill minnas med en massa andra saker. Dessa scener fungerar bäst om de är färgstarka, komplexa och involverar dig själv.

Igenkänning är lättare än erinring

Hur många gånger har man haft ett ord på tungan men inte kunnat säga det? Ju mer man anstränger sig desto mer blockerad blir man, och efter en stund när man gett upp kommer man på det utan problem. Däremot är det väldigt ovanligt att man inte känner igen ett begrepp man lärt sig tidigare, om det inte presenteras på ett underligt sätt. Det är helt enkelt mycket enklare att känna igen saker än att komma ihåg dem. Det här är användbart i minnesteknik, eftersom man kan minska mängden mentalt arbete: många saker behöver man bara lära sig känna igen.

Motivation

Intresse eller motivation spelar också en viktig roll i minnet: det man är intresserad av att lära sig är mycket enklare att komma ihåg än sådant man är ointresserad av, både för att man blir motiverad att koncentrera sig djupare och troligen för att lagringen sker bättre. Om man börjar intressera sig för ett område eller en sak blir det plötsligt enklare att lära sig om det (och omvänt: man blir ofta intresserad av ett ämne om man studerar det noga). Som Diana Beaver skrev, ”Ifall vi inte kan förstå sambandet mellan informationen och hur den kommer att gagna oss, lär vi oss inte den”. Det är därför det är nyttigt att tänka på varför man vill lära sig något (se kapitlet om mermänsklig motivation). Oftast finns det mycket goda skäl eftersom annars skulle man ju inte ens försöka minnas något, vilka kommer att motivera dig att minnas bättre, och finns det inga skäl att lära sig något är det ju dumt att spilla tid på det.

Bearbetning

Att konsolidera sina minnen sker bäst genom att bearbeta dem: man upprepar dem, man tänker på dem, man associerar dem med andra saker. Material man tänkt mycket på på ihågkoms mycket bättre än material man bara noterat. Därför är det bra att göra egna exempel och illustrationer, ställa och besvara frågor om dem vilka sedan jämförs med de ”korrekta” svaren. Ju mer man leker med ett minne desto bättre kommer man ihåg det. Studieteknik är i allmänhet baserad på att man bearbetar det man ska lära sig noggrant så att det blir lätt att komma ihåg: man ”tuggar” noggrant så att ”matsmältningen” ska bli bättre.

Överrasking

Det oväntade blir lättare ihågkommet än det väntade (detta kallas ”Örfilsprincipen” av Harry Lorayne och von Riesdorff-effekten av kognitionspykologer). I en lista med saker kommer vi att märka och minnas den som avviker: Blåbär Hallon Galax Smultron Björnbär Hjortron Detta gäller både små skillnader (man minns ofta hur något skiljer sig från något annat snarare än hur det är likt) och chockartade överraskningar (i en del Zen-buddhistiska koans berättas hur Mästaren säger något djupsinnigt, och sedan klipper till eleven med sin käpp överraskningen gör att de aldrig glömmer visheten). Som tidigare nämndes kommer man ihåg saker som är farliga, dramatiska eller som överraskade en, medan man glömmer det vanliga. I minnesteknik skapar man därför gärna idiotiska bilder, ju vansinnigare desto bättre. Att förbinda hjärnnerv II (synnerven) med ögonen kan antingen göras med att tänka sig ”Hjärnnerv II: 2 ögon” eller ”Två rimmar med tå; jag har ögon på båda stortårna”. Den senare bilden, med alla dess vansinniga implikationer är mycket lättare att komma ihåg än första. Trots allt är det lättare att komma ihåg en Monty Python-sketch än en buskis-sketch, eftersom situationen i den tidigare är totalt absurd, medan buskis oftast är hyfsat vardaglig.

Externa faktorer

I psykologi talar man om ”Set and Setting”: Set är ens inställning och förväntningar, och Setting är ens omgivning och hur den påverkar. Om man tror att man inte kan lära sig något, då kommer man inte heller att göra det, och tror man att det är lätt att lära sig så blir det också enklare. På samma sätt kan en omgivning hindra eller hjälpa en att lära sig saker. Många minnen blir kopplade till det tillstånd man var i när man lärde sig dem, de blir lätttare att erinra sig när man är där och svårare annars. I ett experiment utbildade man dykare i en uppgift på land eller i vattnet; när dykarna sedan testades var de bättre när de testades i samma miljö som de lärt sig i. Slutsatsen är att det kan vara en bra idé att plugga för en tenta i salen den kommer att hållas i, och att skolundervisning kanske egentligen hindrar oss från att tilllämpa vad vi lärt oss utanför skolan. Omgivningen kan lätt vara störande, framför allt om den tränger sig på (musik med sångtexter, telefoner, TV, ett ostädat rum, andra människor). Därför är det bra att studera material man vill lära sig i en lugn miljö utan distraktioner. Exakt vilken sorts miljö som fungerar bäst är mycket individuellt; vissa vill ha musik medan andra distraheras av den, vissa vill studera hemma, andra studerar bäst på bibliotek eller på bussen. Hur vi mår påverkar minnet en hel del: motion förbättrar inlärningsförmåga och minne, om man sover ordentligt sker minnes-konsolidering bättre, är man pigg och vaken lär man sig mer än om man är förkyld och deppig. Därför kan det vara en bra idé att tillvarata de tillfällen då man känner sig som bäst för att lära sig saker. En intressant metod inom kallas Förankring: lägg märke till hur du känner dig, var du är, hur du sitter, andas och vad du tänker på när du är riktigt produktiv. Försök sedan upprepa så mycket som möjligt av detta nästa gång du vill vara produktiv; ganska ofta går det att ”kopiera” bra mentala tillstånd. Men glöm inte: allt måste inte vara perfekt för att man skall kunna studera bra.