Därför ger alkohol minnesluckor

GABA (gamma-aminobutyric acid eller γ-aminobutyric acid) eller gammaaminosmörsyra, är den vanligaste hämmande signalsubstansen i centrala nervsystemet. Utsöndring av GABA i en nervcells synaps hämmar nervcellen från att överföra impulser till nästa nervcell.

En del av de receptorer som reagerar på GABA är även känsliga för alkohol, bensodiazepiner och barbiturater (lugnande medel), vilka därmed har samma verkan som GABA.

GABA är en av de signalsubstanser som förflyttar korttidsminnets information till långtidsminnet. Intag av alkohol kan förändra ämnets balans med de andra signalsubstanserna såsom glutamat, vilket gör att överflyttning mellan korttids- och långtidsminnet slutar fungera. Detta kan ge minnesluckor.

Produktion av BDNF och VEGF bidrar till motionens positiva effekter på hjärnan

När du motionerar med hög intensitet t.ex. springer skapas proteiner som t.ex. BDNF och VEGF.
BDNF ( Brain Derived Neutrophic Factor) kan sägas uppdatera din hjärna om vi ska använda en liknelse ifrån teknikens värld. Det skapas fler hjärnceller samt fler kopplingar mellan dem, vilket gör det lättare att lära och minnas.

I ett irländskt experiment fick en grupp studenter först se ett antal foton av ansikten och namn på helt okända människor. Efter en kort paus försökte de sedan att minnas namnen när bilderna visades igen.

Därefter fick häften av studenterna cykla i intensivt tempo, medans den andra häften satt tysta i 30 minuter. Sedan upprepades minnesövningen och de som cyklade mindes namnen mycket bättre än första gången. För de som suttit still såg man ingen liknande förbättring.

När man tog ett blodprov på studenterna fann man att cyklisterna hade rejält höjda doser av BDNF jämfört med den stillasittande gruppen vilket stärker tesen att motion ökar produktionen av BDNF som i sin tur förbättrar hjärnans minnesfunktion.

Aktiviteten hos BDNF har också en ärftlig komponent. I en studie på piloter såg man 38% av testgruppen hade en gen som minskade aktiviteten av BDNF samt att dessa individer åldrades snabbare än övriga piloter med avseende på kognitiva förmågor. Deras resultat i en flygsimulator försämrades tre gånger så fort som de som inte hade motsvarande genvariant och de hade också något försämrad reaktionstid, navigationsförmåga och förmåga att uppfatta planets position i luften vid ett krisläge. Studien pågick under två år och det var inga stora skillnader men med avseende på den korta tidsperioden kan förändringarna ändå anses som snabba. Forskarna kunde även se att hippocampus – ett område i hjärnan som är viktigt för minne och lärande minskade i storlek hos piloter som var över 65 år och som hade denna genvariant.

Men oavsett genuppsättning så kan vi påverka bildandet av BDNF genom att röra på oss. En studie på råttor visar att det räcker med intensiva intervaller fem minuter per vecka för att ge en ökad förekomst av BDNF. I en annan studie såg man att motionerande råttor redan efter en veckas löpning bildade mer BDNF än mer stillasittande råttor och dessutom frigjorde hjärncellerna s.k. proBDNF som är en kemiska föregångare till BDNF, som om hjärnan förberedde sig inför kommande fysisk aktivitet.

BDNF



VEGF (Vascular Endothelial Growth Factor) förbättrar hjärnas blod- och syretillförsel. Ju fler blodkärl, desto bättre syresättning, näringstillförsel och borttransportering av avfall. Detta minskar risken för demens.

Du får bättre kondition och blir starkare, men också smartare.

Choklad kan förbättra minnet och andra kognitiva funktioner

Choklad kan vara bra för minnet. En japansk studie visade att 30g 70-procentig choklad om dagen förbättrade minnet och ökade inlärningsförmågan.

En annan studie från University of L’Aquila i Italien visade att regelbundet intag av kakao och choklad kan ha positiva effekter på våra kognitiva funktioner både på kort sikt och över tid.

T.ex. så presterade unga vuxna bättre på kognitiva test efter att de hade ätit choklad och seniorer som låg i riskzonen för minnesförluster tappade kognitiva funktioner långsammare om de åt choklad jämfört med de som inte gjorde det.

Den positiva effekten antas komma från flavenoiderna i choklad som framförallt finns i mörk choklad och kakao.

Men den som inte gillar choklad behöver inte känna sig nedslagen. Flavenoider finns även i äpplen, päron vindruvor m.m.

Källa:
https://www.frontiersin.org/articles/10.3389/fnut.2017.00019/full

Déjà vu – Hur kan vi minnas något vi inte varit med om

Paramnesi eller déjà vu (franska för “redan sett”, uttalat /deʒa vy/ – desja vy) är ett kognitivt fenomen som innebär att en person har en falsk känsla av igenkänning inför en ny händelse, en obekant person eller en okänd plats som saknar en grund i ett sant minne.

Det handlar om en tillfällig störning i minnet. För att vi ska förstå vår verklighet måste vi kunna skilja mellan det vi redan känner till och det som är nytt. Den i hjärnan djupt liggande vindlingen som kallas den parahippocampala vindlingen ansvarar för bedömningen om något är bekant eller inte. Vid déjà vu uppstår en störning i kontakten mellan denna vindling och andra delar av hjärnan som är viktiga för minnet t.ex. pannloberna. Känslan av igenkänning kopplas då felaktigt ihop med det nya som vi upplever.

Bland friska personer rapporteras déjà vu vara vanligt förekommande spontant eller i samband med t.ex. sömnstörningar eller ångest. Déjà vu kan också förekomma i samband med sjukdomstillstånd som epilepsi, depression och schizofreni, men även organiska hjärnskador.

Träning av hjärnan hjälper utmattade


Många som drabbas av utmattningssyndrom får problem med minne och koncentration. Men det går att förbättra dessa kognitiva funktioner genom träning av hjärnan visar en studie från Umeå Universitet.

I en doktorsavhandling i psykologi har Hanna Malmberg Gavelin undersökt effekterna av två olika behandlingar, datorbaserad kognitiv träning respektive fysisk konditionsträning. Det visade sig att den kognitiva träningen ledde till förbättring av funktioner som också fanns kvar ett år efter avslutad behandling.

Den fysiska konditionsträningen däremot ledde till bättre minnesfunktion omedelbart efter behandlingen, men vid långtidsuppföljning märkes ingen skillnad gentemot kontrollgruppen.

Hippocampus betydelse för inlagring till långtidsminnet

Att hippocampus är en viktig del av hjärnan för inlagring av minnen till långtidsminnet blev man varse om bl.a. genom patienten Henry Molaison som 1953 fick hippocampus bortopererat efter ett epileptiskt anfall.
Efter operationen hade Henry fortfarande sitt korttidsminne men efter en minut när minnena borde ha nått långtidsminnet var allt borta.

En annan person som saknar möjlighet till inlagring i långtidsminnet är Clive Wearing som vid 47 års ålder drabbades av en hjärnhinneinflammation som satte hippocampus ur funktion vilket medförde att han varken minns vad som hänt i sitt liv eller att han kan lagra in nya långtidsminnen.

Proteinet Kibra av stor betydelse för minnet

Genen som kodar för proteinet Kibra har visat sig spela en viktig roll för minnet hos människor.
Forskning bl.a. vid universitetet i Zürich i Schweiz, Banner Alzheimers Institutet och Mayo Clinic Scottsdale har visat att minnesförmågan i hög grad beror på genen Kibra. Vid studier där över 1000 personer, både unga och gamla, från Schweiz och Arizona ingick och man samlade in DNA-prov från kognitivt friska människor och mätte minnesförmågan. DNA-proverna screenades med hjälp av helgenom-microarray-teknik och man samkörde minnestesterna med resultatet från DNA-scanningen och fann ett samband mellan Kibra och minne.

Det upptäckta sambandet mellan Kibra och minne kan leda till nya behandlingar vid minnesförlust och hos patienter med minnesstörningar som Alzheimers sjukdom.

Man har funnit att Kibra-genen är påslagen i hippocampus, en hjärnregion som är känd för att vara av stor betydelse för minnesfunktionen.

Bärare av den så kallade KIBRA T-allelen har bättre minne än den som inte har denna genvariant.

I en annan studie vid Umeå universitet undersöktes först KIBRA i relation till minnesprestation hos en grupp med 2 230 personer. Bärare av KIBRA T-allelen hade precis som i tidigare studier bättre minnesprestation än icke-bärare. Därefter studerades hjärnaktiveringen hos 83 personer med hjälp av fMRI. I motsats till den tidigare studien sågs högre aktivering av hippocampus hos T-bärarna än hos icke-bärarna.

Tack vare det stora antalet försökspersoner som var med i studien kunde effekten även studeras både i en grupp där T-bärare presterade bättre (83 st) och i en undergrupp där minnesprestationen var lika mellan T-bärare och icke-bärare (64 st). Detta är särskilt viktigt eftersom skillander i minnesprestation anses ha betydelse för hur man kan tolka skillnader i hjärnaktivering. I båda fallen hade dock T-bärare ökad hippocampusaktivering, vilket innebär att effekten av KIBRA på hjärnaktivering inte i sig beror på skillnaden i minnesprestation men har betydelse för minnesprestation.

I en studie publicerad i Science 2006 screenades hela genomet (i en sk. Genome-wide association study) efter genetiska variationer med betydelse för episodiskt minne. Personer som var bärare av T-allelen (CT- eller TT-genotyp) i en vanligt C/T polymorphism i KIBRA-genen hade bättre episodiskt minne än icke-bärare av T-allelen (CC-genotyp). I samma studie undersöktes hjärnaktivering under en minnesuppgift hos 30 personer med hjälp av en magnetkamera (fMRI). Man fann då att icke-bärare av T-allelen hade högre aktivering i hippocampus.

Eftersom grupperna hade samma minnesprestation förklarades resultaten som att icke-bärarna behövde kompensera sin försämrade minnesfunktion med ökad aktivering av hippocampus för att nå upp till samma prestation som T-bärarna. Ökad aktivering i hippocampus har en stark koppling till positiva aspekter av minnesfunktion och för andra gener relaterade till minne har man även sett det motsatta: ökad hippocampusaktivering hos bärare av en genvariant som är associerad med bättre minne (eg. Hariri et al., 2003). I de fallen har en rimlig tolkning varit att genen är viktig för minne via en gynnsam effekt på hippocampusfunktion.

Förbättrad minnesprestation hos bärare av KIBRA T-allelen har verifieras även i flera efterföljande studier

Källor
Papassotiropoulos A1, Stephan DA, Huentelman MJ, Hoerndli FJ, Craig DW, Pearson JV, Huynh KD, Brunner F, Corneveaux J, Osborne D, Wollmer MA, Aerni A, Coluccia D, Hänggi J, Mondadori CR, Buchmann A, Reiman EM, Caselli RJ, Henke K, de Quervain DJ.
Common Kibra alleles are associated with human memory performance.

Karolina Kauppi, Lars-Göran Nilsson, Rolf Adolfsson, Elias Eriksson, and Lars Nyberg: KIBRA Polymorphism Is Related to Enhanced Memory and Elevated Hippocampal Processing
The Journal of Neuroscience, October 5, 2011 • 31(40):14218 – 14222

Research Team Identifies Human “Memory Gene” Tgen.org