En stor del av innehållet i ett samtal glöms bort eller förvrängs vid återgivning

I motsats till vad många kanske tror så är det så att en stor del av både innehåll och formuleringar i ett samtal som glöms bort. Även när vi försöker minnas dem så har vi omedelbart efter samtalen glömt hälften eller mer. Och nästan ingen kan minnas ordagrann återgivning av meningar. Vi överdriver, förvränger och lägger omedvetet till sådant som aldrig sagts. Vi har också en tendens att förväxla personer och källor. Vi minns bäst det som sagts i början av ett samtal.

En studie visar att ju aktivare vi är i ett samtal desto fler felaktiga hågkomster har vi. Kanske för att vi koncentrerar oss mer på vad vi ska säga istället för att minnas.

Den mest kända studien av hur vi minns samtal gjordes år 1981 av psykologen Ulrich Neisser.

Ett exempel som Neisser studerade var från den s.k. Watergateskandalen i USA 1972. President Nixons juridiska rådgivare John Dean avlade vittnesmål om två samtal han haft med presidenten. Han vittnade tre respektive nio månader efter att samtalen hade ägt rum. Det visade sig senare att alla samtal i Vita huset hade spelats in. Nixon tvingades lämna ut bandinspelningarna och Deans minnesbilder kunde stämmas av mot de verkliga samtalen.

Det visade sig då att han mindes fel vad gäller såväl ordalydelser som andemeningar, men hade rätt gällande det allmänna temat. Men han blandade ihop samtalen, ändrade ordningsföljd och hade en tendens att framställa sig själv i fördelaktig dager.

Samtal kan betraktas som episoder. Vi blandar lätt samman minnen från olika episoder och glömmer bort många detaljer, förändrar det som är kvar och lägger till sådant som inte sagts. Även i andra sammanhang t.ex. när vi ska minnas listor med ord lägger vi ofta till ord när vi ska återge innehållet trots att de inte varit med i listan.

En förklaring kan vara att det är svårt att lägga föregående uttalande på minnet samtidigt som man lussnar på nya uttalanden.

Man minns ofta också vad man själv sagt i ett samtal fel t.ex. tror att man uttalat något som man bara har tänkt.

Felaktig varseblivning är ett annat problem. Våra förväntningar kan göra att vi tror oss höra något som inte sägs eller att vi hör fel för att orden låter lika.

En förutsättning för att vi ska kunna minnas vad som sagts i ett samtal är att vi har uppmärksamhet på det. Om man försöker lyssna på två samtal samtidigt kommer vi bara att minnas det ena budskapet och skärmar av det andra.

Att vi minns samtal så mycket sämre än vad vi tror att vi gör är naturligtvis ett problem t.ex. vid vittnesmål, men kan anta att det även finns många felaktiga uppgifter om människor i journaler som upprättas inom vård och omsorg.

T.ex. har man låtit studenter på socionomutbildningen i Örebro utgå från de anteckningar som de hade fört vid åhörda samtal en vecka tidigare. Trots att de hade tillgång till sina anteckningar så uppstod det bortfall och även tillägg av sådant som inte hade sagts. Det fördes in många fel i journalerna och felen ökade med anteckningens längd.

Citat ur minnet från ett samtal är nästan alltid felaktiga eller rent av påhittade. Vidare spelar förekomst av konflikter eller starka intressen in. Parter tenderar att förvränga och feltolka sådant som man inte håller med om.

Ett minne som har passerat mellan flera personer innehåller ännu fler felaktigheter och möjligheten att minnas minskar med tiden och vi blandar ofta ihop minnen från andra sammanhang.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.