Därför ger alkohol minnesluckor

GABA (gamma-aminobutyric acid eller γ-aminobutyric acid) eller gammaaminosmörsyra, är den vanligaste hämmande signalsubstansen i centrala nervsystemet. Utsöndring av GABA i en nervcells synaps hämmar nervcellen från att överföra impulser till nästa nervcell.

En del av de receptorer som reagerar på GABA är även känsliga för alkohol, bensodiazepiner och barbiturater (lugnande medel), vilka därmed har samma verkan som GABA.

GABA är en av de signalsubstanser som förflyttar korttidsminnets information till långtidsminnet. Intag av alkohol kan förändra ämnets balans med de andra signalsubstanserna såsom glutamat, vilket gör att överflyttning mellan korttids- och långtidsminnet slutar fungera. Detta kan ge minnesluckor.

Produktion av BDNF och VEGF bidrar till motionens positiva effekter på hjärnan

När du motionerar med hög intensitet t.ex. springer skapas proteiner som t.ex. BDNF och VEGF.
BDNF ( Brain Derived Neutrophic Factor) kan sägas uppdatera din hjärna om vi ska använda en liknelse ifrån teknikens värld. Det skapas fler hjärnceller samt fler kopplingar mellan dem, vilket gör det lättare att lära och minnas.

I ett irländskt experiment fick en grupp studenter först se ett antal foton av ansikten och namn på helt okända människor. Efter en kort paus försökte de sedan att minnas namnen när bilderna visades igen.

Därefter fick häften av studenterna cykla i intensivt tempo, medans den andra häften satt tysta i 30 minuter. Sedan upprepades minnesövningen och de som cyklade mindes namnen mycket bättre än första gången. För de som suttit still såg man ingen liknande förbättring.

När man tog ett blodprov på studenterna fann man att cyklisterna hade rejält höjda doser av BDNF jämfört med den stillasittande gruppen vilket stärker tesen att motion ökar produktionen av BDNF som i sin tur förbättrar hjärnans minnesfunktion.

Aktiviteten hos BDNF har också en ärftlig komponent. I en studie på piloter såg man 38% av testgruppen hade en gen som minskade aktiviteten av BDNF samt att dessa individer åldrades snabbare än övriga piloter med avseende på kognitiva förmågor. Deras resultat i en flygsimulator försämrades tre gånger så fort som de som inte hade motsvarande genvariant och de hade också något försämrad reaktionstid, navigationsförmåga och förmåga att uppfatta planets position i luften vid ett krisläge. Studien pågick under två år och det var inga stora skillnader men med avseende på den korta tidsperioden kan förändringarna ändå anses som snabba. Forskarna kunde även se att hippocampus – ett område i hjärnan som är viktigt för minne och lärande minskade i storlek hos piloter som var över 65 år och som hade denna genvariant.

Men oavsett genuppsättning så kan vi påverka bildandet av BDNF genom att röra på oss. En studie på råttor visar att det räcker med intensiva intervaller fem minuter per vecka för att ge en ökad förekomst av BDNF. I en annan studie såg man att motionerande råttor redan efter en veckas löpning bildade mer BDNF än mer stillasittande råttor och dessutom frigjorde hjärncellerna s.k. proBDNF som är en kemiska föregångare till BDNF, som om hjärnan förberedde sig inför kommande fysisk aktivitet.

BDNF



VEGF (Vascular Endothelial Growth Factor) förbättrar hjärnas blod- och syretillförsel. Ju fler blodkärl, desto bättre syresättning, näringstillförsel och borttransportering av avfall. Detta minskar risken för demens.

Du får bättre kondition och blir starkare, men också smartare.

Bladgrönsaker bromsar försämringen av hjärnans kognitiva förmåga

En amerikask studie med nästan 1000 deltagare i åldern 58-99 år som följdes i 4,7 år i genomsitt och som testades på minne, förmåga att bearbeta information samt orienteringsförmåga visade att 1-2 portioner bladgrönsaker om dagen var tillräckligt för att ge en mätbar effekt av minskad försämring av minne och kognitiva förmågor.

Studien visade att 1-3 dl bladgrönsaker som grönkål, spenat, ruccola och broccoli per dag kan bromsa hjärnans degeneration och försämrad kognitiv förmåga. Effekten tros bero på att gröna bladgrönsaker är rika på skyddande ämnen som b-vitaminet folat, vitamin K1 samt antioxidanterna lutein och betakaroten.

Hjärnans biologisk ålder hos jämngamla personer hos de som åt mest bladgrönsaker jämfört med de som åt minst var så mycket som 10 år yngre.

Choklad kan förbättra minnet och andra kognitiva funktioner

Choklad kan vara bra för minnet. En japansk studie visade att 30g 70-procentig choklad om dagen förbättrade minnet och ökade inlärningsförmågan.

En annan studie från University of L’Aquila i Italien visade att regelbundet intag av kakao och choklad kan ha positiva effekter på våra kognitiva funktioner både på kort sikt och över tid.

T.ex. så presterade unga vuxna bättre på kognitiva test efter att de hade ätit choklad och seniorer som låg i riskzonen för minnesförluster tappade kognitiva funktioner långsammare om de åt choklad jämfört med de som inte gjorde det.

Den positiva effekten antas komma från flavenoiderna i choklad som framförallt finns i mörk choklad och kakao.

Men den som inte gillar choklad behöver inte känna sig nedslagen. Flavenoider finns även i äpplen, päron vindruvor m.m.

Källa:
https://www.frontiersin.org/articles/10.3389/fnut.2017.00019/full

Déjà vu – Hur kan vi minnas något vi inte varit med om

Paramnesi eller déjà vu (franska för “redan sett”, uttalat /deʒa vy/ – desja vy) är ett kognitivt fenomen som innebär att en person har en falsk känsla av igenkänning inför en ny händelse, en obekant person eller en okänd plats som saknar en grund i ett sant minne.

Det handlar om en tillfällig störning i minnet. För att vi ska förstå vår verklighet måste vi kunna skilja mellan det vi redan känner till och det som är nytt. Den i hjärnan djupt liggande vindlingen som kallas den parahippocampala vindlingen ansvarar för bedömningen om något är bekant eller inte. Vid déjà vu uppstår en störning i kontakten mellan denna vindling och andra delar av hjärnan som är viktiga för minnet t.ex. pannloberna. Känslan av igenkänning kopplas då felaktigt ihop med det nya som vi upplever.

Bland friska personer rapporteras déjà vu vara vanligt förekommande spontant eller i samband med t.ex. sömnstörningar eller ångest. Déjà vu kan också förekomma i samband med sjukdomstillstånd som epilepsi, depression och schizofreni, men även organiska hjärnskador.

Träning av hjärnan hjälper utmattade


Många som drabbas av utmattningssyndrom får problem med minne och koncentration. Men det går att förbättra dessa kognitiva funktioner genom träning av hjärnan visar en studie från Umeå Universitet.

I en doktorsavhandling i psykologi har Hanna Malmberg Gavelin undersökt effekterna av två olika behandlingar, datorbaserad kognitiv träning respektive fysisk konditionsträning. Det visade sig att den kognitiva träningen ledde till förbättring av funktioner som också fanns kvar ett år efter avslutad behandling.

Den fysiska konditionsträningen däremot ledde till bättre minnesfunktion omedelbart efter behandlingen, men vid långtidsuppföljning märkes ingen skillnad gentemot kontrollgruppen.

Stillasittande negativt för hjärnan

För mycket stillasittande kan vara negativt för tinningloberna som har betydelse för minne och inlärning.
Genom att göra hjärnskanningar på 35 testpersoner mellan 45 – 75 år och jämfört resultaten med i vilken utsträckning deltagarna satt stilla så visade det sig att de som satt mycket stilla hade tunnare tinninglober. Tunnare tinninglober ger sämre minne och inlärning och på sikt kan det öka risken för demens.
Så genom att regelbundet ta pauser och jobba stående delar av dagen så gynnar det inte bara vår hälsa genom minskad risk för hjärt-kärl sjukdomar och diabetes utan har alltså även en positiv effekt på minne och inlärning.

Efter att räkna bort effekten av ålder så såg man att tjockleken på tinningloberna hade en negativ korrelation till antal timmar individen satt per dag.  (r = -0.37, p = 0.03). Ingen signifikant korrelation kunde observeras mellan fysisk aktivitet och tjockleken på tinningloberna så det är inte den ökade fysiska aktiviteten som är avgörande. Ytterligare studier krävs dock för att bekräfta resultaten och förklara varför skillnaden uppkommer.

Källa: Plos one


Beroende och insula

Det har länge varit känt att smärta och andra känslor som rör tillståndet i kroppen ökar aktiviteten i insula. Det gäller även social smärta t.ex. när man känner sig utfryst eller övergiven men även andra former av stress.
Forskare har även spårat olika typer av beroende till insula. Det började med att man såg att en 38 årig man från USA som rökte två paket cigaretter om dagen helt blev av med röksuget efter att ha fått en stroke i sin vänstra insula. Man fann ytterligare ett tjugotal rökare som fått en liknande skada och det visade sig att en stroke i insula gjorde det mer än 100 gånger troligare att en rökare blev kvitt sitt beroende än om skadan drabbar någon annan del av hjärnan.

Risken att drabbas av ett beroende beror på ett invecklat samspel mellan genetisk sårbarhet, personliga erfarenheter, relationer, kulturella traditioner etc. Men det som verkar vara gemensamt för alla droger är också att upplevelsen av sug efter drogen har ett samband med aktiviteten i insula.

Känslan av övergivenhet eller andra former av stress ökar aktiviteten i insula och hos personer med en beroendesjukdom ökar då också drogsuget. Det kan utlösa en ond cirkel. Social smärta på grund av ensamhet skruvar upp hjärnans drogsug och missbruket förstör värdefulla relationer vilket ökar ensamheten ännu mer och därmed också sug efter drogen.
Det är därför som organisationer som anonyma alkoholister jobbar med att skapa en gemenskap där man alltid ska känna sig välkommen. Det kan också vara förklaringen till varför hot sällan fungerar mot missbruk. Ett ultimatum orsakar social smärta som bara ökar drogsuget.

I experiment har man försökt bota beroenden med magnetfält, s.k. transkraniell magnetstimulering (rTMS) som ska förändra nervkretsarna i insula så att suget klingar av. Tekniken bygger på studier som visar att magnetfält som växlar sakta (1Hz) minskar nervcellernas retbarhet och genom att exponera insula för ett sådant fält skulle insula-aktiviteten kunna minskas. Ett snabbväxlande fält (10 Hz) anses däremot kunna öka nervcellernas retbarhet. En första studie med rökare visade att rökare som fått stimuklering med det snabbväxlande magnetfältet rökte mindre och kände ett svagare sug. De övriga behandlingarna hade ingen effekt alls.

Än så länge är det bara mot depression som TMS visat sig ha evidensbaserad effekt men ytterligare tester av TMS testas mot alkoholberoende och även andra former av drogberoenden samt även ätstörningar, autism och kronisk smärta.

Syftet är att med magnetström förändra nervkretsar i insula – en hjärnlob under skallbenet varifrån empati och affektregelring styrs – så att alkoholsuget klingar av. Studien pågår i ytterligare två år. Men helt nyligen kom de första resultaten, som verkar lovande, berättar Markus Heilig för SvD.

– Vi ser förvånansvärt tydligt på de första 20-tal individerna i studien att TMS lyckas sänka kopplingen mellan insula och hjärnans belöningscentra, säger han.

Sömn och fysisk aktivitet stimulerar hjärnans glymfatiska system som rensar ut restavfall och minskar risken för alzheimers och andra neurodegenerativa sjukdomar

Hjärnan saknar det traditionella lymfsystem som vi ser i resten av kroppen. Man har tidigare trott att hjärnan tar hand om cellernas restavfall på egen hand men forskning visar att hjärnan har ett inbyggt system för att spola bort restavfall från nervcellerna. Genom att förstå och kontrollera det här systemet hoppas man kunna bota eller förebygga alzheimers, parkinsons och andra neurodegenerativa sjukdomar eftersom dessa sjukdomar kännetecknas av ansamling av skadliga proteiner i hjärnan.
Systemet som tvättar bort skadligt restavfall från nervcellerna kallas det glymfatiska systemet och består av gliaceller som sänder utskott mot hjärnans alla blodkärl. Utskotten bildar en mikroskopisk hinna kring artärer, kapillärer och vener. Mellan hinnan och blodkärlen finns en vätskefylld glipa, som ett rör utanpå ett rör, som kallas det perivaskulära rummet och som bara finns i hjärnan och inte i resten av kroppen. Gliacellerna som omger blodkärlen innehåller en mängd akvaporiner, porer som släpper igenom vatten. Porernas uppgift är att slussa in vätska i hjärnvävnaden. Man har också kunnat visa att vätskeflödet sköljer bort skräp, bland annat beta-amyloid, ett protein som bildar trassliga klumpar i hjärnvävnaden hos personer med alzheimers sjukdom.

Utrensningen av restavfall från hjärnan verkar främst ske när vi sover. I en vaken hjärna har gliacellerna fullt upp med att bistå nervcellerna att sända signaler till varandra samtidigt som avfall hopar sig i hjärnan. När vi sover ändrar gliacellerna skepnad och slussar rengöringsvätska genom vävnaden. Med stigande ålder blir hjärnans renhållning mindre effektiv. Djurförsök visar att svår hjärnskakning hämmar det glymfatiska systemet. Fysisk aktivitet verkar förbättra utrensningen. Råttor som sprungit i ett löphjul har större flöde i det glymfatiska systemet än råttor som haft begränsad fysisk aktivitet.

Källa: Per Snapprud. Sömn tvättar hjärnan. Forskning och framsteg, hjärnan. #10 2016.

Hjärnans belöningssystem

Hjärnan har ett inbyggt belöningssystem som stimuleras vid sexuellt umgänge, när man äter god mat, när man umgås med vänner eller vi gör något annat som vi gillar. När belöningssystemet stimuleras får vi en kick genom ökad frisättning av dopamin och vi känner oss nöjda och glada. Systemet är oerhört kraftfull då det är just det som skapar drivet inom människan. Ett viktigt ”belöningscentrum” i hjärnan är den så kallade accumbenskärnan (nucleus accumbens). Det är en samling hjärnceller och kopplingar till olika delar av hjärnan, som har stor betydelse för motivation och uppmuntran (4).

Dopaminfrisättningen ger en positiv känsla och gör att vi vill upprepa beteendet. Historiskt har funktioner som har betydelse för överlevnad belönats. Biologiskt sätt är mening med livet att överleva och föra vidare sina gener till nästa generation. Det ökar våra chanser att överleva om vi äter mat. Vi mår bra av att umgås med andra människor då människan är ett flockdjur och att ha samlag ökar chanserna att för sitt DNA vidare (2).

Belöningssystemet är även viktigt för koncentration. Accumbenskärnan är konstant igång, men mer eller mindre aktiv, beroende på vad du gör. Den informerar hjärnan vad du bör fortsätta med – då är den mer aktiv. Om accumbenskärnan är aktiv är du också koncentrerad. Exempelvis, om du tittar på TV och det som visas är ointressant för dig – det vill säga om dopaminnivåerna inte är speciellt höga – kommer du vilja söka en annan sysselsättning som ger högre dopaminfrisättning. Då kanske du tar upp mobilen för att se om du har fått några meddelanden eller gillanden i sociala medier som du finner mer intressant. I den stunden kommer accumbenskärnan vara med aktiv och du är mer koncentrerad. Belöningssystemet ser olika ut på olika människor. Det brukar synas ett samband mellan dålig koncentrationsförmåga och ett annorlunda belöningssystem. Vissa personers belöningssystem kräver mer dopamin än normalfallet. Detta medför att accumbenskärnan inte är lika aktiv som den borde vara och ger då en sämre koncentrationsförmåga (2).

Accumbenskärnan är alltså en viktig del av hjärnans motivationssystem. Djur med störd accumbensfunktion lär sig sämre än normalt när inlärningen baseras på någon form av belöning. Men accumbens är inte platsen i hjärnan som styr välbefinnande och eufori. Djur med störd accumbensfunktion fortsätter t.ex. att ta narkotiska preparat för att få belöningskickar. Accumbens är alltså inte det område som ger belöningskickar, men om djuret själva ska leta efter sin belöning så störs beteendet efter en skada på nucleus accumbens. Det är alltså själva ansträngningen eller drivet efter en framtida belöning som är relaterad till accumbens funktion (5).
Dopamin är alltså inte bara av betydelse för belöning, utan även mycket viktig för koncentrationen. Brist på dopamin kan leda till att vi störs av saker som händer i bakgrunden. Till exempel om du sitter i soffan och läser en bok medan en bil kör förbi, störs du av ljudet från bilen. Medan om du har normala eller höga nivåer av dopamin, kan du genast bortse från ljudet. Hur du reagerar kan vara olika vid olika tillfällen. Exempelvis om du sovit dåligt kan ljuden upplevas som störiga och du tappar därefter din koncentration.

Dopaminsystemet verkar även återspegla förväntade belöningar. I en studie gjord av Wolfram Schultz lärde man apor att associera ett ljud med en senare belöning i form av en droppe apelsinjuice. När aporna första gången får sin belöning blir det en positiv överraskning och nervcellerna som innehåller dopamin aktiveras. Men när aporna väl gjort associeringen mellan ljud och belöning börjar dopamincellerna istället skicka signaler redan vid det ljud som föregått belöningen, men inte vid själva belöningen. Dopaminet verkar då snarare koda för en förväntad framtida belöning (5).

Det finns ett naturligt sätt att höja dopaminnivåerna genom fysisk aktivitet. Den fysiska aktiviteten höjer som sagt dopaminnivåerna, vilket leder till ökad koncentration. Några minuter efter träningen ökar nivåerna och håller i sig i ett par timmar. Under dessa timmar blir du mer fokuserad och lugn (1).

1. Hansen, Anders. Hjärnstark. Fitnessförlaget. Lettland, 2017. S. 7.
2. Hansen, Anders. Pulsträning och inlärning. (Föreläsning). Sveriges utbildningsradio. Stockholm, 2016.
https://urskola.se/Produkter/195104-UR-Samtiden-Pulstraning-och-inlarning-Trana-for-din-hjarna
3. Jesper, Fritz. ”Idrott varje dag ger högre betyg”. Forskning.se. https://www.forskning.se
4. Björndahl, Gunnar och Castenfors, Johan. SPIRA Biologi 2. Liber. 2012. S. 255.
5. Torkel Klingberg. Jävlar anamma i skolan. Forskning och framsteg, hjärnan. #10 2016.