Koncentrationsförmågan är ett komplext begrepp som kan delas upp i tre delar. Dels att kunna rikta sina tankar mot en uppgift, att kunna utesluta övrig information samt att kunna starta och slutföra en uppgift. Koncentrationsförmåga kan sägas vara selektiv uppmärksamhet. Alla tappar koncentrationen med jämna mellanrum. Det är näst intill omöjligt att inte bli distraherad av det enorma informationsflöde som finns i vårt samhälle. Något som dock visat sig förbättra människans förmåga att bibehålla koncentrationen är fysisk aktivitet. (1)
Det som främst styr vår koncentration är frontalloben i hjärnan. I främre delen sitter prefontala cortex, som kan ses som hjärnans beslutscentral. Här finns förmågan att sätta upp och fullfölja långsiktiga mål istället för att följa våra instinktiva impulser. Den kan sägas vara den förnuftiga delen av hjärnan. Där sitter likaså tankar som skiljer oss från andra arter, som matematiskt, logiskt och abstrakt tänkande. Dopamin är en viktig signalsubstans i frontalloben och prefontala cortex (2). Ett barn har svårare att bibehålla sin koncentration än vad en vuxen har. Ett sexårigt barn har en hjärna som motsvarar 90% av en hjärna hos en vuxen personen. Man har tidigare trott att hjärnan växte de 10% som återstod i ungdomen. Det gör den, men den konstrueras även om. Denna förändring medför att hjärnan mognar i otakt, olika delar mognar olika snabbt. Frontalloben är en del som mognar senare, där centrum för bland annat koncentration finns. Detta betyder att det är svårt att mäta koncentrationsförmågan hos ungdomar eftersom hjärnan inte har mognat färdigt innan 25 års ålder. Något som å andra sidan mognar tidigt är belöningscentrum. Ungdomar får en större kick eller rus när de gör något som höjer dopaminnivåerna. Det kan leda till att ungdomar har svårare att koncentrera sig, eftersom de eftersträvar en belöningskick åt ett annat håll (2).
Förenklat kan man säga att frontalloben sorterar bort brus och ställer in koncentrationen på det som du bör lägga din uppmärksamhet på. Frontalloben är även den delen i hjärnan som stärks mest vid fysisk aktivitet. Bland annat blir frontalloben bättre förbunden med de andra delarna i hjärnan. Dessutom bildas nya blodkärl, vilket bidrar till bättre blodförsörjning och borttransport av slaggprodukter. Dessa förändringar förbättrar din koncentration (2).
Flankertestet är ett vanligt förekommande test när man vill pröva koncentrationsförmågan, eller den så kallade selektiva uppmärksamheten. Testet görs på en dator och under tidspress. Vid testet visas fem pilar på skärmen som antingen pekar åt vänster eller höger. Uppgiften är att avgöra vilket håll pilen i mitten pekar åt. Till exempel kan skärmen visa < < > < >, och då ska personen ange höger som svar, så fort som möjligt. Det som händer i hjärnan är att personen måste koncentrera sig på en sak och bortse från den övriga informationen som är irrelevant. När detta göra under tidspress visar sig det spegla koncentrationsförmågan väldigt bra (2). På liknande sätt fungerar Trail making-testet, ett annat test för att mäta koncentration.
Att träning påverkade koncentrationsförmågan upptäcktes när en grupp testpersoner gjorde Flanker-testet samt att forskarna testade deras kondition. Det visade sig att ju bättre kondition personen hade, desto bättre presterade hen på Flanker-testet. Dessutom scannades testpersonernas hjärnor med magnetkamera och det visade sig att hjässloben och frontalloben i hjärnan var betydligt mer aktiva hos de med bättre kondition. Dessa delar av hjärnan har en stor roll kring förmågan att rikta in och behålla uppmärksamheten på något. Utifrån denna studie kan man dock inte dra slutsatsen om den bättre uppmärksamheten är en effekt av god konditionen. Människor med hög koncentrationsförmåga kan istället tänkas ha ett stort intresse för träning och det skulle då kunna vara en förklaring, istället för att det är träningen som höjer den selektiva uppmärksamheten. För att studera detta samband lät man träna upp ett antal personers kondition för att studera eventuella förändring gällande koncentrationen. Undersökningen bestod av två grupper där båda gjorde ett koncentrationstest till att börja med. Sedan fick den ena gruppen ta tre promenader i veckan under 45 minuter, och den andra gruppen fick göra en typ av yoga, det vill säga en lugn aktivitet. Detta pågick under sex månader. När den tiden passerat gjorde de två grupperna testerna igen. Resultaten klargjorde att de som gått promenader hade förbättrat sin selektiva uppmärksamhet samt att de hade en förändrad aktivitet i hjärnans frontal- och hjässloben. Någon effekt hos de som hade utfört en lugn aktivitet visades inte, utan var densamma som innan (3).
Anledningen till att promenaderna kan ha haft en positiv påverkan på hjärnan kan förklaras på sådant sätt att kopplingarna mellan hjärncellerna har ökat. När de ökar blir det lättare för hjärnan att ansluta till ytterligare mental förmåga på de ställen där belastningen redan är hög och där det redan sker mycket. Kort sagt kan man säga att det blir enklare att hantera de saker som händer runtomkring. Dessutom är hastigheten på denna mentala förmåga högre. Resultatet av detta blir till slut att det är lättare att koncentrera sig trots att det finns mycket som distraherar (1).
Den biologiska förklaringen till varför koncentrationsförmågan förbättras efter aerob träning kan bero på att jägare och samlare på savannen var fysiskt aktiva För att skaffa mat, springa ifrån fienden eller hitta en sovplats för natten. Då var det viktigt att vara koncentrerad. Och eftersom vår hjärna inte förändrats evolutionärt är effekten densamma idag (2).
Belöningssystemet och koncentrationsförmågan
Hjärnan har ett inbyggt belöningssystem som stimuleras vid sexuellt umgänge, när man äter god mat, när man umgås med vänner eller vi gör något annat som vi gillar. När belöningssystemet stimuleras får vi en kick genom ökad frisättning av dopamin och vi känner oss nöjda och glada. Systemet är oerhört kraftfull då det är just det som skapar drivet inom människan. Ett viktigt ”belöningscentrum” i hjärnan är den så kallade accumbenskärnan (nucleus accumbens). Det är en samling hjärnceller och kopplingar till olika delar av hjärnan, som har stor betydelse för motivation och uppmuntran (4).
Dopaminfrisättningen ger en positiv känsla och gör att vi vill upprepa beteendet. Historiskt har funktioner som har betydelse för överlevnad belönats. Biologiskt sätt är mening med livet att överleva och föra vidare sina gener till nästa generation. Det ökar våra chanser att överleva om vi äter mat. Vi mår bra av att umgås med andra människor då människan är ett flockdjur och att ha samlag ökar chanserna att för sitt DNA vidare (2).
Belöningssystemet är även viktigt för koncentration. Accumbenskärnan är konstant igång, men mer eller mindre aktiv, beroende på vad du gör. Den informerar hjärnan vad du bör fortsätta med – då är den mer aktiv. Om accumbenskärnan är aktiv är du också koncentrerad. Exempelvis, om du tittar på TV och det som visas är ointressant för dig – det vill säga om dopaminnivåerna inte är speciellt höga – kommer du vilja söka en annan sysselsättning som ger högre dopaminfrisättning. Då kanske du tar upp mobilen för att se om du har fått några meddelanden eller gillanden i sociala medier som du finner mer intressant. I den stunden kommer accumbenskärnan vara med aktiv och du är mer koncentrerad. Belöningssystemet ser olika ut på olika människor. Det brukar synas ett samband mellan dålig koncentrationsförmåga och ett annorlunda belöningssystem. Vissa personers belöningssystem kräver mer dopamin än normalfallet. Detta medför att accumbenskärnan inte är lika aktiv som den borde vara och ger då en sämre koncentrationsförmåga (2).
Dopamin är alltså inte bara av betydelse för belöning, utan även mycket viktig för koncentrationen. Brist på dopamin kan leda till att vi störs av saker som händer i bakgrunden. Till exempel om du sitter i soffan och läser en bok medan en bil kör förbi, störs du av ljudet från bilen. Medan om du har normala eller höga nivåer av dopamin, kan du genast bortse från ljudet. Hur du reagerar kan vara olika vid olika tillfällen. Exempelvis om du sovit dåligt kan ljuden upplevas som störiga och du tappar därefter din koncentration.
Det finns ett naturligt sätt att höja dopaminnivåerna genom fysisk aktivitet. Den fysiska aktiviteten höjer som sagt dopaminnivåerna, vilket leder till ökad koncentration. Några minuter efter träningen ökar nivåerna och håller i sig i ett par timmar. Under dessa timmar blir du mer fokuserad och lugn (1).
I en studie vid Gymnastik- och idrottshögskolan har man gjort en studie för att undersöka hur stor effekt aerob träning har på gymnasieelevers kognitiva förmåga. Detta testades med hjälp av två trail making test. Ett test gjordes innan ett aerobt träningspass, och ett efter. Det aeroba träningspasset bestod av en hinderbana eller ett hopprepsprogram som genomfördes under 20 minuter. Man hade även en kontrollgrupp som ej tränade mellan de två testerna. I försöket hade man 115 personer som utgjorde träningsgruppen och 33 som utgjorde kontrollgruppen. Studien visade att männen i träningsgrupp hade en förbättring på 17%, och kvinnorna en förbättring på 18% på trail making-testet. I kontrollgruppen försämrades männen med 2% och kvinnorna förbättrades med 6%. I genomsnitt hade man alltså en förbättring av på 17% hos träningsgruppen och en förbättring hos kontrollgruppen med 2% (1).
1. Hansen, Anders. Hjärnstark. Fitnessförlaget. Lettland, 2017. S. 7.
2. Hansen, Anders. Pulsträning och inlärning. (Föreläsning). Sveriges utbildningsradio. Stockholm, 2016.
https://urskola.se/Produkter/195104-UR-Samtiden-Pulstraning-och-inlarning-Trana-for-din-hjarna
3. Jesper, Fritz. ”Idrott varje dag ger högre betyg”. Forskning.se. https://www.forskning.se
4. Björndahl, Gunnar och Castenfors, Johan. SPIRA Biologi 2. Liber. 2012. S. 255.