Normalt lägger vi märke till och minns de saker vi är intresserade av.
Den som är intresserad av bilar kan på långt håll lägga märke till om det kommer en speciell bil, medan den som är intresserad av mode i detalj kanske kan redogöra för vilka kläder och accessoarer en förbipasserande på gatan har.
Genom att tänka på att vara närvarande i nuet kan man träna sin uppmärksamhet.
Gör små övningar ibland i att träna din uppmärksamhet, t.ex. att lägga märke till vilken ögonfärg en person har, om de är förlovade eller gifta (ring på vänster ringfinger), och vad de har för skor.
Att lära sig något är en aktiv process. Lärare kan inte få oss att lära något om vi inte själva försöker. De bästa lärarna lyckas entusiasmera sina elever: de behöver inte vara experter på sina ämnen eller ens speciellt bra på att förklara dem (även om detta naturligtvis är önskvärt) för att få eleverna intresserade och därmed motiverade att lära sig. På samma sätt är motivation viktig för självstudier: vill man inte lära sig något kommer man inte heller att lära sig det speciellt bra. Engagemang skapar koncentration. När man studerar ett material är det en bra ide att skilja det som bör läras verbatim (t.ex. kemiska formler, årtal eller namn) och det man behöver lära sig mer konceptuellt (t.ex. sammanhang, orsaker och historier), gärna genom olika färger på understrykningarna. Sedan kan man använda olika minnestekniker för att lära sig dem optimalt. Det är mycket vanligt att vi förväntas tillgodogöra oss information från texter. Det här är en mycket effektiv metod att lära sig allt användbart från en text:
Skumma igenom texten. Titta på innehållsförteckning, rubriker och bilder (vad handlar texten om? Ser du något som verkar intressant?). Läs sammanfattningar och slutsatser. Försök skaffa dig en uppfattning om vad det hela går ut på utan att gå alltför mycket på djupet. Ställ dig gärna frågor som detta väcker (”Hur tusan kan hon hävda det där?”).
Gå igenom texten mer noggrant. Sök information och försök besvara frågorna du ställde dig (och hitta på nya efterhand). Stryk under det som är viktigt eller behöver memoreras. Försök läsa mellan raderna.
Lägg ifrån dig texten och försök sammanfatta vad det hela gick ut på, så enkelt som möjligt. Förklara det gärna för någon annan (”den som inte kan förklara sitt ämne för en intresserad nio-åring förstår det inte själv”).
Gå tillbaka till texten och se om du missat något viktigt i din sammanfattning. Lär dig de understrukna sakerna om du inte redan lärt dig dem (förvånande mycket fastnar på första läsningen med den här metoden).
På föreläsningar kan man använda en likande metod, försök att:
Summera vad läraren nyss sagt med egna ord.
Förutse vad läraren kommer att säga.
Lyssna mellan raderna: vad är underförstått eller osagt?
Fråga dig själv om du håller med.
Ställ frågor till både dig själv och läraren.
Genom att ta aktiv del av föreläsningen undviker man också att man nickar till. Hur mycket man bör anteckna är individuellt; somliga skapar detaljerade mind-maps, medan andra låter höger hjärnhalva leka genom att rita. Vissa människor står inte ut med mindmaps utan föredrar gammaldags stödord. Slutligen, ett mycket användbart trick är fusklappar! Att skriva en fusklapp med all information som kan vara användbar är en oerhört bra övning, och tvingar en att sålla bort skräp och ta med det relevanta. Det är faktiskt en såpass bra övning att man nästan aldrig behöver fusklappen: man har redan lärt sig vad den säger.
När man lär sig något nytt lär man sig relativt snabbt i början men efter en viss tid avstannar inlärningen p.g.a.:
* trötthet
* störningar
* man har ännu inte hunnit smälta det man läst
* materialet har blivit svårare att ta till sig
* det krävs ny teknik för att klara av studierna
Om studierna känns alltför jobbiga så koppla då av en stund och när du sen på nytt griper dig an problemet går det troligtvis mycket bättre eftersom din hjärna är ”utvilad”.
Repetition är kunskapens moder sägs det och för att vi ska minnas något bestående krävs det att vi repeterar det med jämna mellanrum.
Mer än 80 procent av det vi en gång lärt oss försvinner från vårt minne. Redan tio minuter efter ett TV-program, en föreläsning eller en lektion börjar vi glömma.
En timme senare har en stor del av vad vi lärt oss försvunnit.
En vecka senare är det mesta borta. Om vi inte repeterar kunskapen. På samma sätt som vinden sopar igen spåren på en sandstrand utplånar glömskan de minnesstigar som skapats i vår hjärna. För att få bästa effekt av repetitionen ska vi helst repetera kunskapen strax innan den faller bort ifrån hjärnan.
För att vår kunskap inte ska försvinna bör vi repetera den efter tio minuter, en dag, en vecka, en månad, tre till sex månader och två år efter det att vi lärt oss något nytt. Tidpunkterna är naturligtvis inte exakta och varierar från person till person och hur tydlig bild vi lyckats skapa av det vi ill minnas. När vi repeterar, fångar vi upp kunskapen, men för bästa effekt måste vi göra det aktivt.
Det räcker inte att bara skumma igenom våra anteckningar utan vi behöver fundera och reflektera över den.
Kanske ställa repetionsfrågor till oss själva eller visualisera en bild av det vi vill minnas. Hjärnan måste aktiveras för att minnas. Vi måste trampa upp minnets stigar flera gånger så att de små stigarna förvandlas till breda motorvägar. Först då har vi skapat ett bestående minne. I biologisk mening måste vi aktivera hjärnan så att hjärncellernas utseende förändras, något som kräver både tid och tålamod.
Våra minnen ligger utspridda i olika delar av hjärnan, men minnesinlagringen styrs av en del i hjärnan som kallas hippocampus. Hippocampus har också stor betydelse för våra känslor. Därför minns vi saker bättre om vi blir starkt känslomässigt påverkade samtidigt som minnet lagras in.
En nyhet där våra känslor rörs upp t.ex. nyheten om mordet på Olof Palme, eller terrorattacken i USA den 11 september 2001 och vi minns ofta detaljer kring var någonstans vi var etc. när vi först hörde talas om nyheten.
Negativa upplevelser har ett större känslomässigt värde än positiva. Även känslor som smärta kan påverka. T.ex. har en studie gjord av Merel Kindt vid University of Amsterdam i Holland med en grupp försökspersoner visat att försökspersonerna kunde minnas fler ord från en lista om de höll händerna i isvatten medan de försökte minnas orden. Anledningen kan ha en evolutionär förklaring då hjärnans fokusering vid en obehaglig situation evolutionärt har varit viktig för vår överlevnad.
Knutna nävar, armarna i kors och fötterna på bordet
Kroppens ställning i sig kan också ha betydelse för problemlösningsförmåga och fokusering. Ett knep kan vara att knyta höger hand när du ska lära dig något, och vänster när du vill minnas det igen. Det tricket fungerar eftersom inlagring respektive återhämtning styrs av var sin hjärnhalva som kan aktiveras med den hand som de styr. Att lägga armarna i kors kan vara en bra ide vid problemlösning.
I ett försök på University of Rohester i USA 2008 skulle försökspersonerna bilda så många ord som möjligt med samma bokstäver. Med armarna i kors var de mer ihärdiga när de skulle lösa uppgiften och hittade 21% fler ord. En förklaring till detta kan vara att man förknippar denna hållning med ett lösningsorienterat beteeende.
Ett annat försök vid Columbia University i USA har visat personer blir mer fokuserade och bättre på att fatta beslut om de lägger upp fötterna på bordet. Förklaringen kan vara att denna maktfulla position sänker stressnivån och ger en starkare känsla av säkerhet.
Hitta tillbaka till känslan
Vårt minne påverkas kraftigt av känslor och sinnen och vi kan lättare återkalla ett minne om vi är i samma situation som när minnet skapades. Ett klassiskt exempel är om vi ska gå och hämta något men när vi har gått iväg kan vi inte minnas vad det var vi skulle hämta. Om man då går tillbaka till platsen vi var på när vi lade in minnet kommer man ofta på vad det var man skulle hämta.
Vi minns också bättre om vi är i samma sinnesstämning som vi var när vi lagrade minnet. Om man är avslappnad när man lagrar in ett minne så har vi lättare att minnas när vi är avslappnade än när vi är stressade. Olika experiment har också visat att om man t.ex. har tråkigt eller står på ett ben medan man lär sig något, så minns man det bättre sedan när man just har tråkigt eller står på ett ben.
Övningarna kan också förbättra IQ – och ju mer du tränar desto bättre blir arbetsminnet och IQ. Så kallad ”flytande intelligens” eller GF, är förmågan att resonera, lösa nya problem och tänka i abstrakta banor.
Den korrelerar med professionell och pedagogisk framgång och är till stor del ärftlig.
En studie gjord av Susanne Jaeggi vid University of Michigan i Ann Arbor, USA, och hennes kollegor låt 70 friska vuxna att delta i en s.k. ”dual-n-back” övning.
Övningen innebar att deltagarna skulle spåra små rutor på en skärm som poppade upp på en ny plats var tredje sekund.
Deltagarna skulle trycka på en knapp när den aktuella platsen sammanföll med den som var två visningar tidigare.
Samtidigt lästes konsonanter upp i hörlurar och en knapp skulle tryckas om bokstaven var densamma som den som hördes två uppspelningar tidigare.
Om deltagarna presterade bra, ökades (n) till tre eller flera steg tillbaka.
Försökspersonerna tränades dagligen under cirka 20 minuter antingen 8, 12, 17 eller 19 dagar.
De fick göra IQ-tester både före och efter träningen.
Forskarna fann att IQ ökat betydligt mer hos de som fått göra övningarna än hos en kontrollgrupp och ju längre de hade tränat, desto högre IQ-poäng.
Visserligen var detta en liten studie med få försökspersoner i varje grupp, men andra studier har visat på liknande resultat.
En annan studie gjord på Mayo Clinic fann att friska, äldre vuxna som deltog i ett datorbaserat träningsprogram för att förbättra hastigheten och noggrannheten hos hjärnans bearbetning förbättrade sin minneskapacitet, jämfört med en kontrollgrupp. De 242 försökspersonerna var 65 år eller äldre utan någon diagnos av kognitiv svikt, såsom tidig Alzheimers sjukdom. De fick en timme om dagen, fem dagar i veckan under åtta veckor göra auditiva datorbaserade övningar i sina hem. Övningarna var anpassade för att förbättra snabbhet och precision i hjärnans . Till exempel ombads deltagarna att skilja mellan hög-och lågfrekvent ljud. Till en början var ljuden långsamma och tydliga men gradvis ökade hastigheten och tidsmellanrummet försvann. Svårigheten ökade när deltagarna bemästrade ett tidigare steg med 85 procents noggrannhet. Andra övningar såsom matchning eller skilja mellan liknande klingande ord, till exempel, lock och logg.
Kontrollgruppen med 245 vuxna, såg pedagogiska filmer om konst, historia och litteraturämnen samt en frågesport på innehållet.
Eter 8 veckor använde forskarna ett standardiserat verktyg för att mäta hur deltagarnas minne förändrats. Förbättringen var signifikant större i den experimentella gruppen. Deltagarna i den experimentella gruppen upplevde också själva att deras minne förbättrats. Tillsammans ökade den experimentella gruppens minnesfunktion cirka 4 procent jämfört med baslinjen mätt vid studiens start. Kontrollgruppen totala minneförbättring var cirka 2 procent.
Det finns många sätt att träna upp sitt arbetsminne.
En känd och väldokumenterad övning som förbättrar arbetsminnet är den s.k. dual n-back övningen som kan gå ut på att man ska återge när en figur
som visades n steg tillbaka återkommer.
Det är lätt för de flesta när n=1 d.v.s. man ska återge om figuren är lika med den föregående.
Men när n=2 3 eller 4 blir det genast mycket svårare.
Men som sagt, det går att träna upp, och efter lite träning blir man duktigare och har fått ett förbättrat arbetsminne.
Click the mouse or press Enter if the symbol or shape on screen is the same as the symbol N beats ago. (N is chosen at the start of the game.)
Pick ’Both’ in the mode tab to simulate the Dual N-back mode. In this mode, you must click if either the symbol or the shape is the same as the symbol N beats ago!