Belöning, koncentrationsförmåga och fysisk aktivitet

Koncentrationsförmågan är ett komplext begrepp som kan delas upp i tre delar. Dels att kunna rikta sina tankar mot en uppgift, att kunna utesluta övrig information samt att kunna starta och slutföra en uppgift. Koncentrationsförmåga kan sägas vara selektiv uppmärksamhet. Alla tappar koncentrationen med jämna mellanrum. Det är näst intill omöjligt att inte bli distraherad av det enorma informationsflöde som finns i vårt samhälle. Något som dock visat sig förbättra människans förmåga att bibehålla koncentrationen är fysisk aktivitet. (1)

Det som främst styr vår koncentration är frontalloben i hjärnan. I främre delen sitter prefontala cortex, som kan ses som hjärnans beslutscentral. Här finns förmågan att sätta upp och fullfölja långsiktiga mål istället för att följa våra instinktiva impulser. Den kan sägas vara den förnuftiga delen av hjärnan. Där sitter likaså tankar som skiljer oss från andra arter, som matematiskt, logiskt och abstrakt tänkande. Dopamin är en viktig signalsubstans i frontalloben och prefontala cortex (2). Ett barn har svårare att bibehålla sin koncentration än vad en vuxen har. Ett sexårigt barn har en hjärna som motsvarar 90% av en hjärna hos en vuxen personen. Man har tidigare trott att hjärnan växte de 10% som återstod i ungdomen. Det gör den, men den konstrueras även om. Denna förändring medför att hjärnan mognar i otakt, olika delar mognar olika snabbt. Frontalloben är en del som mognar senare, där centrum för bland annat koncentration finns. Detta betyder att det är svårt att mäta koncentrationsförmågan hos ungdomar eftersom hjärnan inte har mognat färdigt innan 25 års ålder. Något som å andra sidan mognar tidigt är belöningscentrum. Ungdomar får en större kick eller rus när de gör något som höjer dopaminnivåerna. Det kan leda till att ungdomar har svårare att koncentrera sig, eftersom de eftersträvar en belöningskick åt ett annat håll (2).

Förenklat kan man säga att frontalloben sorterar bort brus och ställer in koncentrationen på det som du bör lägga din uppmärksamhet på. Frontalloben är även den delen i hjärnan som stärks mest vid fysisk aktivitet. Bland annat blir frontalloben bättre förbunden med de andra delarna i hjärnan. Dessutom bildas nya blodkärl, vilket bidrar till bättre blodförsörjning och borttransport av slaggprodukter. Dessa förändringar förbättrar din koncentration (2).

Flankertestet är ett vanligt förekommande test när man vill pröva koncentrationsförmågan, eller den så kallade selektiva uppmärksamheten. Testet görs på en dator och under tidspress. Vid testet visas fem pilar på skärmen som antingen pekar åt vänster eller höger. Uppgiften är att avgöra vilket håll pilen i mitten pekar åt. Till exempel kan skärmen visa < < > < >, och då ska personen ange höger som svar, så fort som möjligt. Det som händer i hjärnan är att personen måste koncentrera sig på en sak och bortse från den övriga informationen som är irrelevant. När detta göra under tidspress visar sig det spegla koncentrationsförmågan väldigt bra (2). På liknande sätt fungerar Trail making-testet, ett annat test för att mäta koncentration.

Att träning påverkade koncentrationsförmågan upptäcktes när en grupp testpersoner gjorde Flanker-testet samt att forskarna testade deras kondition. Det visade sig att ju bättre kondition personen hade, desto bättre presterade hen på Flanker-testet. Dessutom scannades testpersonernas hjärnor med magnetkamera och det visade sig att hjässloben och frontalloben i hjärnan var betydligt mer aktiva hos de med bättre kondition. Dessa delar av hjärnan har en stor roll kring förmågan att rikta in och behålla uppmärksamheten på något. Utifrån denna studie kan man dock inte dra slutsatsen om den bättre uppmärksamheten är en effekt av god konditionen. Människor med hög koncentrationsförmåga kan istället tänkas ha ett stort intresse för träning och det skulle då kunna vara en förklaring, istället för att det är träningen som höjer den selektiva uppmärksamheten. För att studera detta samband lät man träna upp ett antal personers kondition för att studera eventuella förändring gällande koncentrationen. Undersökningen bestod av två grupper där båda gjorde ett koncentrationstest till att börja med. Sedan fick den ena gruppen ta tre promenader i veckan under 45 minuter, och den andra gruppen fick göra en typ av yoga, det vill säga en lugn aktivitet. Detta pågick under sex månader. När den tiden passerat gjorde de två grupperna testerna igen. Resultaten klargjorde att de som gått promenader hade förbättrat sin selektiva uppmärksamhet samt att de hade en förändrad aktivitet i hjärnans frontal- och hjässloben. Någon effekt hos de som hade utfört en lugn aktivitet visades inte, utan var densamma som innan (3).

Anledningen till att promenaderna kan ha haft en positiv påverkan på hjärnan kan förklaras på sådant sätt att kopplingarna mellan hjärncellerna har ökat. När de ökar blir det lättare för hjärnan att ansluta till ytterligare mental förmåga på de ställen där belastningen redan är hög och där det redan sker mycket. Kort sagt kan man säga att det blir enklare att hantera de saker som händer runtomkring. Dessutom är hastigheten på denna mentala förmåga högre. Resultatet av detta blir till slut att det är lättare att koncentrera sig trots att det finns mycket som distraherar (1).

Den biologiska förklaringen till varför koncentrationsförmågan förbättras efter aerob träning kan bero på att jägare och samlare på savannen var fysiskt aktiva För att skaffa mat, springa ifrån fienden eller hitta en sovplats för natten. Då var det viktigt att vara koncentrerad. Och eftersom vår hjärna inte förändrats evolutionärt är effekten densamma idag (2).

Belöningssystemet och koncentrationsförmågan

Hjärnan har ett inbyggt belöningssystem som stimuleras vid sexuellt umgänge, när man äter god mat, när man umgås med vänner eller vi gör något annat som vi gillar. När belöningssystemet stimuleras får vi en kick genom ökad frisättning av dopamin och vi känner oss nöjda och glada. Systemet är oerhört kraftfull då det är just det som skapar drivet inom människan. Ett viktigt ”belöningscentrum” i hjärnan är den så kallade accumbenskärnan (nucleus accumbens). Det är en samling hjärnceller och kopplingar till olika delar av hjärnan, som har stor betydelse för motivation och uppmuntran (4).

Dopaminfrisättningen ger en positiv känsla och gör att vi vill upprepa beteendet. Historiskt har funktioner som har betydelse för överlevnad belönats. Biologiskt sätt är mening med livet att överleva och föra vidare sina gener till nästa generation. Det ökar våra chanser att överleva om vi äter mat. Vi mår bra av att umgås med andra människor då människan är ett flockdjur och att ha samlag ökar chanserna att för sitt DNA vidare (2).

Belöningssystemet är även viktigt för koncentration. Accumbenskärnan är konstant igång, men mer eller mindre aktiv, beroende på vad du gör. Den informerar hjärnan vad du bör fortsätta med – då är den mer aktiv. Om accumbenskärnan är aktiv är du också koncentrerad. Exempelvis, om du tittar på TV och det som visas är ointressant för dig – det vill säga om dopaminnivåerna inte är speciellt höga – kommer du vilja söka en annan sysselsättning som ger högre dopaminfrisättning. Då kanske du tar upp mobilen för att se om du har fått några meddelanden eller gillanden i sociala medier som du finner mer intressant. I den stunden kommer accumbenskärnan vara med aktiv och du är mer koncentrerad. Belöningssystemet ser olika ut på olika människor. Det brukar synas ett samband mellan dålig koncentrationsförmåga och ett annorlunda belöningssystem. Vissa personers belöningssystem kräver mer dopamin än normalfallet. Detta medför att accumbenskärnan inte är lika aktiv som den borde vara och ger då en sämre koncentrationsförmåga (2).
Dopamin är alltså inte bara av betydelse för belöning, utan även mycket viktig för koncentrationen. Brist på dopamin kan leda till att vi störs av saker som händer i bakgrunden. Till exempel om du sitter i soffan och läser en bok medan en bil kör förbi, störs du av ljudet från bilen. Medan om du har normala eller höga nivåer av dopamin, kan du genast bortse från ljudet. Hur du reagerar kan vara olika vid olika tillfällen. Exempelvis om du sovit dåligt kan ljuden upplevas som störiga och du tappar därefter din koncentration.

Det finns ett naturligt sätt att höja dopaminnivåerna genom fysisk aktivitet. Den fysiska aktiviteten höjer som sagt dopaminnivåerna, vilket leder till ökad koncentration. Några minuter efter träningen ökar nivåerna och håller i sig i ett par timmar. Under dessa timmar blir du mer fokuserad och lugn (1).

I en studie vid Gymnastik- och idrottshögskolan har man gjort en studie för att undersöka hur stor effekt aerob träning har på gymnasieelevers kognitiva förmåga. Detta testades med hjälp av två trail making test. Ett test gjordes innan ett aerobt träningspass, och ett efter. Det aeroba träningspasset bestod av en hinderbana eller ett hopprepsprogram som genomfördes under 20 minuter. Man hade även en kontrollgrupp som ej tränade mellan de två testerna. I försöket hade man 115 personer som utgjorde träningsgruppen och 33 som utgjorde kontrollgruppen. Studien visade att männen i träningsgrupp hade en förbättring på 17%, och kvinnorna en förbättring på 18% på trail making-testet. I kontrollgruppen försämrades männen med 2% och kvinnorna förbättrades med 6%. I genomsnitt hade man alltså en förbättring av på 17% hos träningsgruppen och en förbättring hos kontrollgruppen med 2% (1).

1. Hansen, Anders. Hjärnstark. Fitnessförlaget. Lettland, 2017. S. 7.
2. Hansen, Anders. Pulsträning och inlärning. (Föreläsning). Sveriges utbildningsradio. Stockholm, 2016.
https://urskola.se/Produkter/195104-UR-Samtiden-Pulstraning-och-inlarning-Trana-for-din-hjarna
3. Jesper, Fritz. ”Idrott varje dag ger högre betyg”. Forskning.se. https://www.forskning.se
4. Björndahl, Gunnar och Castenfors, Johan. SPIRA Biologi 2. Liber. 2012. S. 255.

Hippocampus betydelse för inlagring till långtidsminnet

Att hippocampus är en viktig del av hjärnan för inlagring av minnen till långtidsminnet blev man varse om bl.a. genom patienten Henry Molaison som 1953 fick hippocampus bortopererat efter ett epileptiskt anfall.
Efter operationen hade Henry fortfarande sitt korttidsminne men efter en minut när minnena borde ha nått långtidsminnet var allt borta.

En annan person som saknar möjlighet till inlagring i långtidsminnet är Clive Wearing som vid 47 års ålder drabbades av en hjärnhinneinflammation som satte hippocampus ur funktion vilket medförde att han varken minns vad som hänt i sitt liv eller att han kan lagra in nya långtidsminnen.

Proteinet Kibra av stor betydelse för minnet

Genen som kodar för proteinet Kibra har visat sig spela en viktig roll för minnet hos människor.
Forskning bl.a. vid universitetet i Zürich i Schweiz, Banner Alzheimers Institutet och Mayo Clinic Scottsdale har visat att minnesförmågan i hög grad beror på genen Kibra. Vid studier där över 1000 personer, både unga och gamla, från Schweiz och Arizona ingick och man samlade in DNA-prov från kognitivt friska människor och mätte minnesförmågan. DNA-proverna screenades med hjälp av helgenom-microarray-teknik och man samkörde minnestesterna med resultatet från DNA-scanningen och fann ett samband mellan Kibra och minne.

Det upptäckta sambandet mellan Kibra och minne kan leda till nya behandlingar vid minnesförlust och hos patienter med minnesstörningar som Alzheimers sjukdom.

Man har funnit att Kibra-genen är påslagen i hippocampus, en hjärnregion som är känd för att vara av stor betydelse för minnesfunktionen.

Bärare av den så kallade KIBRA T-allelen har bättre minne än den som inte har denna genvariant.

I en annan studie vid Umeå universitet undersöktes först KIBRA i relation till minnesprestation hos en grupp med 2 230 personer. Bärare av KIBRA T-allelen hade precis som i tidigare studier bättre minnesprestation än icke-bärare. Därefter studerades hjärnaktiveringen hos 83 personer med hjälp av fMRI. I motsats till den tidigare studien sågs högre aktivering av hippocampus hos T-bärarna än hos icke-bärarna.

Tack vare det stora antalet försökspersoner som var med i studien kunde effekten även studeras både i en grupp där T-bärare presterade bättre (83 st) och i en undergrupp där minnesprestationen var lika mellan T-bärare och icke-bärare (64 st). Detta är särskilt viktigt eftersom skillander i minnesprestation anses ha betydelse för hur man kan tolka skillnader i hjärnaktivering. I båda fallen hade dock T-bärare ökad hippocampusaktivering, vilket innebär att effekten av KIBRA på hjärnaktivering inte i sig beror på skillnaden i minnesprestation men har betydelse för minnesprestation.

I en studie publicerad i Science 2006 screenades hela genomet (i en sk. Genome-wide association study) efter genetiska variationer med betydelse för episodiskt minne. Personer som var bärare av T-allelen (CT- eller TT-genotyp) i en vanligt C/T polymorphism i KIBRA-genen hade bättre episodiskt minne än icke-bärare av T-allelen (CC-genotyp). I samma studie undersöktes hjärnaktivering under en minnesuppgift hos 30 personer med hjälp av en magnetkamera (fMRI). Man fann då att icke-bärare av T-allelen hade högre aktivering i hippocampus.

Eftersom grupperna hade samma minnesprestation förklarades resultaten som att icke-bärarna behövde kompensera sin försämrade minnesfunktion med ökad aktivering av hippocampus för att nå upp till samma prestation som T-bärarna. Ökad aktivering i hippocampus har en stark koppling till positiva aspekter av minnesfunktion och för andra gener relaterade till minne har man även sett det motsatta: ökad hippocampusaktivering hos bärare av en genvariant som är associerad med bättre minne (eg. Hariri et al., 2003). I de fallen har en rimlig tolkning varit att genen är viktig för minne via en gynnsam effekt på hippocampusfunktion.

Förbättrad minnesprestation hos bärare av KIBRA T-allelen har verifieras även i flera efterföljande studier

Källor
Papassotiropoulos A1, Stephan DA, Huentelman MJ, Hoerndli FJ, Craig DW, Pearson JV, Huynh KD, Brunner F, Corneveaux J, Osborne D, Wollmer MA, Aerni A, Coluccia D, Hänggi J, Mondadori CR, Buchmann A, Reiman EM, Caselli RJ, Henke K, de Quervain DJ.
Common Kibra alleles are associated with human memory performance.

Karolina Kauppi, Lars-Göran Nilsson, Rolf Adolfsson, Elias Eriksson, and Lars Nyberg: KIBRA Polymorphism Is Related to Enhanced Memory and Elevated Hippocampal Processing
The Journal of Neuroscience, October 5, 2011 • 31(40):14218 – 14222

Research Team Identifies Human “Memory Gene” Tgen.org

Utveckla ett superminne

För att kunna använda vårt minne maximalt måste vi vara medvetna om hur det fungerar, hur vi lagrar, erinrar och glömmer information. Genom att utnyttja dess starka sidor och kringgå svagheterna kan vi kraftigt öka vår inlärnings- och erinrings- förmåga. Minnet är associativt: tanken på någonting får oss att komma ihåg andra saker som hänger samman med detta, och dessa kan i sin tur leda till vidare associationer.
I praktiken är anledningen till att vi kommer ihåg något att vi associerar det med något vi redan känner till eller har lärt oss. Antingen sker denna association omedvetet eller medvetet. Genom att göra den mer medveten kan vi skynda på inlärningsprocessen och skapa starkare minnen.
Den andra vägen till minne är repetition. Vi kan lära in kunskap som inte betyder något för oss genom återkommande repetition. Det är så vi lär oss kunskap från första början, innan vi har särskilt mycket att associera kunskapen till.

Minnesblockeringar

Blockeringar av minne

Joan Minninger är en aktör på området som också tar upp olika faktorer som kan blockera vårt minne:
Känslomässiga blockeringar, mekaniska blockeringar och fysiska blockeringar.

Känslomässiga blockeringar

Människor kan reagera väldigt starkt när de inte minns som planerat. Detta kan orsaka vad Joan Minninger kallar en känslomässig blockering. Den kan uppkomma på två helt olika sätt. Minninger har genom åren försökt reda ut varför vissa personer “väljer” att inte minnas vissa saker. Några personer gör det som ett omedvetet skyddsnät för att inte bli sårad. Ett exempel är en kvinna som inte kunde minnas manliga förnamn. Det visade sig att hon trodde att hon bedrog sin man om hon lärde sig en annan mans namn och att hon på så sätt skulle få känslor för honom. Denna insikt fick hon hjälp att nå fram till och den förstörde hennes blockering av manliga förnamn. Men känslomässiga blockeringar kan också bero på för stor tillgivenhet. Man anstränger sig för mycket och får på så sätt en blockering. Joan Minninger skriver själv, “En minnesblockering är en själslig barriär som vi använder för att skydda oss mot vad vi uppfattar som skada, missförstånd eller löje.”

Mekaniska blockeringar

En mekanisk blockering kan vara missförstånd och andra störningsmoment som gör att vi inte lagrar informationen ordentligt, den blir felararkiverad. Ett exempel på en mekanisk blockering är ord som stavas likadant men som betyder något helt olika. Som exempel: Kontakt, hålen i väggen eller mänsklig kontakt. Hov, hov på ett djur eller ett kungahov. Förvirringen finns inom alla språk och kan vara därför bli svårare att lära sig. När man ska arkivera betydelsen av kontakt och när man sen ska använda det så kan det bli väldigt förvirrat och vi upplever att vi glömt det.

Fysiska blockeringar

Det finns fysiska blockeringar som är tillfälliga och de som är mer långvariga. Tillfälliga blockeringar kan vara kraftig magvärk som gör att du inte kan minnas lika bra, men bara så länge smärtan sitter i. Det finns också de blockeringar som kan vara en längre tid.

Träna din kreativitet

Träna din krativitet

Genom att träna sin kreativitet får vi lättare nya ideer och kan hitta nya lösningar på problem.
Bara att bryta mönster och testa en ny miljö kan öka kreativiteten.
Frisk luft och fysisk aktivitet kan också hjälpa till.

Humor kan också vara ett sätt till ökad kreativitet. Försök se ett nytt perspektiv.

Det finns många sätt att träna upp sin kreativitet.

Träna din kreativitet på creativitygames.

Källa:
Improving fluid intelligence with training on working memory
Proceedings of the National Academy of Sciences (DOI: 10.1073/pnas.0801268105)

Träna din uppmärksamhet

Träna din uppmärksamhet

Normalt lägger vi märke till och minns de saker vi är intresserade av.
Den som är intresserad av bilar kan på långt håll lägga märke till om det kommer en speciell bil, medan den som är intresserad av mode i detalj kanske kan redogöra för vilka kläder och accessoarer en förbipasserande på gatan har.

Genom att tänka på att vara närvarande i nuet kan man träna sin uppmärksamhet.

Gör små övningar ibland i att träna din uppmärksamhet, t.ex. att lägga märke till vilken ögonfärg en person har, om de är förlovade eller gifta (ring på vänster ringfinger), och vad de har för skor.

 

Läs mer:
Can attention itself be trained

Studieteknik

Studieteknik

Studieteknik

Att lära sig något är en aktiv process. Lärare kan inte få oss att lära något om vi inte själva försöker. De bästa lärarna lyckas entusiasmera sina elever: de behöver inte vara experter på sina ämnen eller ens speciellt bra på att förklara dem (även om detta naturligtvis är önskvärt) för att få eleverna intresserade och därmed motiverade att lära sig. På samma sätt är motivation viktig för självstudier: vill man inte lära sig något kommer man inte heller att lära sig det speciellt bra. Engagemang skapar koncentration. När man studerar ett material är det en bra ide att skilja det som bör läras verbatim (t.ex. kemiska formler, årtal eller namn) och det man behöver lära sig mer konceptuellt (t.ex. sammanhang, orsaker och historier), gärna genom olika färger på understrykningarna. Sedan kan man använda olika minnestekniker för att lära sig dem optimalt. Det är mycket vanligt att vi förväntas tillgodogöra oss information från texter. Det här är en mycket effektiv metod att lära sig allt användbart från en text:

  • Skumma igenom texten. Titta på innehållsförteckning, rubriker och bilder (vad handlar texten om? Ser du något som verkar intressant?). Läs sammanfattningar och slutsatser. Försök skaffa dig en uppfattning om vad det hela går ut på utan att gå alltför mycket på djupet. Ställ dig gärna frågor som detta väcker (“Hur tusan kan hon hävda det där?”).
  • Gå igenom texten mer noggrant. Sök information och försök besvara frågorna du ställde dig (och hitta på nya efterhand). Stryk under det som är viktigt eller behöver memoreras. Försök läsa mellan raderna.
  • Lägg ifrån dig texten och försök sammanfatta vad det hela gick ut på, så enkelt som möjligt. Förklara det gärna för någon annan (“den som inte kan förklara sitt ämne för en intresserad nio-åring förstår det inte själv”).
  • Gå tillbaka till texten och se om du missat något viktigt i din sammanfattning. Lär dig de understrukna sakerna om du inte redan lärt dig dem (förvånande mycket fastnar på första läsningen med den här metoden).

På föreläsningar kan man använda en likande metod, försök att:

  • Summera vad läraren nyss sagt med egna ord.
  • Förutse vad läraren kommer att säga.
  • Lyssna mellan raderna: vad är underförstått eller osagt?
  • Fråga dig själv om du håller med.
  • Ställ frågor till både dig själv och läraren.

Genom att ta aktiv del av föreläsningen undviker man också att man nickar till. Hur mycket man bör anteckna är individuellt; somliga skapar detaljerade mind-maps, medan andra låter höger hjärnhalva leka genom att rita. Vissa människor står inte ut med mindmaps utan föredrar gammaldags stödord. Slutligen, ett mycket användbart trick är fusklappar! Att skriva en fusklapp med all information som kan vara användbar är en oerhört bra övning, och tvingar en att sålla bort skräp och ta med det relevanta. Det är faktiskt en såpass bra övning att man nästan aldrig behöver fusklappen: man har redan lärt sig vad den säger.

När man lär sig något nytt lär man sig relativt snabbt i början men efter en viss tid avstannar inlärningen p.g.a.:
* trötthet
* störningar
* man har ännu inte hunnit smälta det man läst
* materialet har blivit svårare att ta till sig
* det krävs ny teknik för att klara av studierna
Om studierna känns alltför jobbiga så koppla då av en stund och när du sen på nytt griper dig an problemet går det troligtvis mycket bättre eftersom din hjärna är ”utvilad”.

 

Repetition

Repetition

Repetition är kunskapens moder sägs det och för att vi ska minnas något bestående krävs det att vi repeterar det med jämna mellanrum.

Mer än 80 procent av det vi en gång lärt oss försvinner från vårt minne. Redan tio minuter efter ett TV-program, en föreläsning eller en lektion börjar vi glömma.
En timme senare har en stor del av vad vi lärt oss försvunnit.
En vecka senare är det mesta borta. Om vi inte repeterar kunskapen. På samma sätt som vinden sopar igen spåren på en sandstrand utplånar glömskan de minnesstigar som skapats i vår hjärna. För att få bästa effekt av repetitionen ska vi helst repetera kunskapen strax innan den faller bort ifrån hjärnan.

För att vår kunskap inte ska försvinna bör vi repetera den efter tio minuter, en dag, en vecka, en månad, tre till sex månader och två år efter det att vi lärt oss något nytt. Tidpunkterna är naturligtvis inte exakta och varierar från person till person och hur tydlig bild vi lyckats skapa av det vi ill minnas. När vi repeterar, fångar vi upp kunskapen, men för bästa effekt måste vi göra det aktivt.
Det räcker inte att bara skumma igenom våra anteckningar utan vi behöver fundera och reflektera över den.
Kanske ställa repetionsfrågor till oss själva eller visualisera en bild av det vi vill minnas. Hjärnan måste aktiveras för att minnas. Vi måste trampa upp minnets stigar flera gånger så att de små stigarna förvandlas till breda motorvägar. Först då har vi skapat ett bestående minne. I biologisk mening måste vi aktivera hjärnan så att hjärncellernas utseende förändras, något som kräver både tid och tålamod.

Minnestips

 

Känslor har betydelse för minnesinlagringen

Våra minnen ligger utspridda i olika delar av hjärnan, men minnesinlagringen styrs av en del i hjärnan som kallas hippocampus. Hippocampus har också stor betydelse för våra känslor. Därför minns vi saker bättre om vi blir starkt känslomässigt påverkade samtidigt som minnet lagras in.
En nyhet där våra känslor rörs upp t.ex. nyheten om mordet på Olof Palme, eller terrorattacken i USA den 11 september 2001 och vi minns ofta detaljer kring var någonstans vi var etc. när vi först hörde talas om nyheten.

Negativa upplevelser har ett större känslomässigt värde än positiva. Även känslor som smärta kan påverka. T.ex. har en studie gjord av Merel Kindt vid University of Amsterdam i Holland med en grupp försökspersoner visat att försökspersonerna kunde minnas fler ord från en lista om de höll händerna i isvatten medan de försökte minnas orden. Anledningen kan ha en evolutionär förklaring då hjärnans fokusering vid en obehaglig situation evolutionärt har varit viktig för vår överlevnad.

Knutna nävar, armarna i kors och fötterna på bordet

Kroppens ställning i sig kan också ha betydelse för problemlösningsförmåga och fokusering. Ett knep kan vara att knyta höger hand när du ska lära dig något, och vänster när du vill minnas det igen. Det tricket fungerar eftersom inlagring respektive återhämtning styrs av var sin hjärnhalva som kan aktiveras med den hand som de styr. Att lägga armarna i kors kan vara en bra ide vid problemlösning.

I ett försök på University of Rohester i USA 2008 skulle försökspersonerna bilda så många ord som möjligt med samma bokstäver. Med armarna i kors var de mer ihärdiga när de skulle lösa uppgiften och hittade 21% fler ord. En förklaring till detta kan vara att man förknippar denna hållning med ett lösningsorienterat beteeende.
Ett annat försök vid Columbia University i USA har visat personer blir mer fokuserade och bättre på att fatta beslut om de lägger upp fötterna på bordet. Förklaringen kan vara att denna maktfulla position sänker stressnivån och ger en starkare känsla av säkerhet.

Hitta tillbaka till känslan

Vårt minne påverkas kraftigt av känslor och sinnen och vi kan lättare återkalla ett minne om vi är i samma situation som när minnet skapades. Ett klassiskt exempel är om vi ska gå och hämta något men när vi har gått iväg kan vi inte minnas vad det var vi skulle hämta. Om man då går tillbaka till platsen vi var på när vi lade in minnet kommer man ofta på vad det var man skulle hämta.
Vi minns också bättre om vi är i samma sinnesstämning som vi var när vi lagrade minnet. Om man är avslappnad när man lagrar in ett minne så har vi lättare att minnas när vi är avslappnade än när vi är stressade. Olika experiment har också visat att om man t.ex. har tråkigt eller står på ett ben medan man lär sig något, så minns man det bättre sedan när man just har tråkigt eller står på ett ben.